Allt Kött Skall Komma och Tillbe

Från Gospel Translations Swedish

Förutom de som står "Utanför"

En meditation på Jesaja 66:22-24

Gång på gång kommer vi till ställen i Skriften som talar om Guds frälsargärning i så genomgripande termer så vi undrar hur de passar in i verkligheten med ett evigt straff. Med andra ord kan det verka som om Gud lovar en så full återlösning så det inte finns rum för något helvete. Dessa ställen leder somliga till universalism – föreställningen om att alla kommer att bli frälsta, antingen när de dör eller efter en tid i helvetet. De leder andra till annihilationism – föreställningen om att inte alla blir frälsta, men ingen hamnar i helvetet för de kommer helt enkelt att sluta att existera om de gör uppror mot Kristus.

Jag har försökt ta fram omfattande bibliska argument mot båda dessa synsätt i Let the Nations Be Glad (Baker, 2003, ss. 111-154). Det bibliska vittnesbördet om den eviga medvetna pinan för de som har undertryckt det som naturen vittnar om (Romarbrevet 1:18-20) eller avvisat evangeliet (2 Tessalonikerbrevet 1:8-9) är oundvikligt.

Jesus ger oss ett av de mest avgörande orden i Matteus 25:46, ”Och dessa skola då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv." Och Johannes, kärlekens apostel, ger oss de starkaste orden om ett evigt helvete i Uppenbarelseboken 14:11, ”Och när de så plågas, uppstiger röken därav i evigheters evigheter[eis aiōnas aiōnōn], och de hava ingen ro, varken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig med dess namn.

Därför är det nyttigt att hitta ett ställe i Skriften som klargör för oss hur detta sorgligaste av de bibliska sanningarna kan stå bredvid uttalanden om Guds genomgripande försoning. Begrunda ett exempel: Jesaja 66:22-24. Notera först att Jesaja säger (i verserna 22-23) att dagen kommer när ”allt kött kommer och tillbeder” Gud.

Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill göra beståndande inför mig, säger HERREN, så skall det ock vara med edra barn och med edert namn. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall det ske att allt kött kommer och tillbeder inför mig, säger HERREN.

Det är sådana uttalanden som detta som får oss att fundera på hur det passar in med evigt straff för vissa människor. Om ”allt kött” ska tillbe Herren, vem finns då kvar som inte tillber Herren? O vad vi måste vara noggranna på sådana punkter då vi läser Bibeln! Vi måste fråga: Har jag en klar uppfattning om vad Jesaja menade – och Gud menade! - med uttrycket ”allt kött”? Det låter som allt mänskligt liv, men betyder det det? Nästa vers (24) förbluffar oss:

Och man skall gå ut och se med lust huru de människor som avföllo från mig nu ligga där döda; ty deras mask skall icke dö, och deras eld skall icke utsläckas, och de skola vara till vämjelse för allt kött.

Vi fråntas genast våra felaktiga tankar angående ”allt kött”. Vi trodde det betydde ”alla människor som existerar i universum”, men Herren säger, Nej, ”allt kött” skall se på en del av den mänskliga rasen som plågas för att ”de gjorde uppror mot mig”. Därför innefattar inte ”allt kött” dem som ”allt kött” tittar på.

Jag nämner detta som ett exempel på hur Bibeln ibland talar om Guds frälsningsverk. Gud gör en världsomfattande gärning – i sanning, en universell gärning – en frälsning som sträcker sig till alla raser och alla människor och alla stammar och alla språk och alla klasser och alla åldrar. Då han har avslutat sin frälsargärning kommer den att vara komplett. Det kommer att bli en ny mänsklighet med en ny Adam som dess huvud (1 Korinterbrevet 15:22,45). De som ”gjort uppror” mot Kristi försoningsverk kommer att stå utanför allt ”detta”.

Kanske det är därför Jesus flera gånger hänvisade till Jesaja 66:24 när han varnade för helvetet. Han sade att de som föraktade hans budskap kastas i helvetet ”där elden icke utsläckes” och kastas i ”mörkret därutanför”.

Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, där ´deras mask icke dör och elden icke utsläckes´.(Mark 9:47-48)

Men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan. (Matteus 8:12; jfr 22:13; 25:30)

Ingen annan än Jesus använder uttrycket ”mörkret därutanför”. Det är Jesu sätt att säga: När mitt frälsande verk är komplett och den nya världen är färdigt grundad (jfr paliggenesia, Matteus 19:28), kommer hela fullheten av ”allt kött” att vara där – hela den nya mänskligheten med hela dess underbara fullhet i Kristus – och de som har avvisat kungariket, kommer att vara ”utanför”. De kommer inte att ha någon tillvaro inne i den nya världen. Deras existens och deras gråt och tandagnisslan kommer att vara i en annan dimension av verkligheten. Därför kommer de inte på något sätt att förminska känslan av de nya himlarnas och den nya jordens fullhet och helhet, där allt är ljus och glädje och frid.

När jag slutat att läsa och begrunda dessa saker, bad jag, ”O, Gud, låt mig få känna omfånget av min synd. Låt mig få känna mig ovärdig din nåd. Låt mig skälva vid tanken på helvetets verklighet. Klä av mig alla stolta tankar, all självupphöjande klokhet, alla onödiga intressen, alla böjelser till att underhålla människor från din helgade predikstol. Öppna mina ögon och mitt hjärta till att se och känna den frälsande nådens underbarhet, och Kristi gränslösa värdighet och hans av kärlek drivna lydnad, ända till döden på korset. Tack, Fader. Tack. Gör mig till ett verktyg för din stora frälsning, till vilket pris som helst. I Jesu namn. Amen.”

Tryggt stående vid avgrundens brant,

Pastor John