Gospel Translations Swedish - Användarbidrag [sv]

Själens mörka natt

JoyaTeemer — Mon, 12 Apr 2010 18:49:20 GMT

JoyaTeemer: Skapade sidan med '{{info|The Dark Night of the Soul}} Hi Cecilia, Here is the page for your translation. Thank you!! Blessings, Joya'

{{info|The Dark Night of the Soul}}

Hi Cecilia,

Here is the page for your translation.

Thank you!!

Blessings,

Joya

Till försvar av min Faders vrede

JoyaTeemer — Tue, 09 Mar 2010 19:53:53 GMT

JoyaTeemer:

{{info|Defending My Father's Wrath}}

Det finns kulturella makter som verkar både inom och utanför kyrkan, som gör att jag vill försvara vreden min Fader kände mot mig, innan jag blev frälst. Han behöver inte mitt försvar. Men jag tror att han skulle bli hedrad av det. Han befallde oss, ”Hedra din fader” (2 Mos. 20:12).
Jag skriver detta i Cambridge, England, och min upprördhet angående attacken på min Fader har sin upprinnelse i Storbritannien. Det falska rykte jag tänker på är stycket som följer, som kommer från en populär Brittisk författare:

Är inte sanningen den att korset är en sorts kosmisk form av barnmisshandel - en hämndlysten fader, som straffar sin son för ett brott han inte ens gjort sig skyldig till. Fullt förståeligt är att både människor utanför likväl som inom kyrkan funnit detta förvridna händelseförlopp vara moraliskt tveksamt och en barriär för tron. Mer än så; ett sådant står i total motsats till uttrycket: ”Gud är kärlek”. Om korset är en personlig våldshandling som Gud begått gentemot människosläktet men som burits av hans son, då gör det narr av Jesus egna lära som säger att man ska älska sin fiende och vägra betala ont med ont (Steve Chalke och Alan Mann, ''Jesu förlorade budskap'', [Grand Rapids, MI: Zondervan, 2003], pp. 182-183).

Det är svårt att smälta att detta kommer från en bekännande kristen. Å min Himmelske Faders vägnar vill jag bära vittnesbörd om sanningen, att innan jag blev frälst var hans vrede över mig. Jesus sa, ”Den som tror på sonen ska ha evigt liv; den som inte lyder… ''Guds vrede förblir över honom''” (Joh. 3:36). Vreden fortsätter att förbli över oss som länge som tron på Jesus inte finns där. Paulus uttrycker det så här: Vi ”var av födseln vredens barn, liksom resten av mänskligheten” (Efesierbrevet 2:3). Hela min natur gjorde mig värd att vredgas över.

Mitt öde var att genomlida ”förtärande eld” och ”hämnd på dessa…som inte lyder Jesu förkunnelse… [och som] genomlider den eviga förintelsens straff” (2 Tess. 1: 8-9). Jag var icke Guds son. Gud var ej heller min Fader. Han var min domare och verkställare av domen.. Jag var en ”olydnadens son” (Efesierbrevet 2:2). Jag var död genom mina överträdelser och synder. Domen, som utföll, var klar och skrämmande: ”På grund av dessa saker drar Guds vrede över olydnadens barn” (Efesierbrevet 5:6).

Det fanns endast ett hopp för mig – att Guds gränslösa visdom skulle bana väg för Guds kärlek för att stilla Guds vrede, så att jag skulle kunna bli en Guds son.
Detta är precis vad som hände och jag vill sjunga om det för tid och evighet. När jag sagt att jag av naturen varit ett vredens barn, säger Paulus, ”Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek, att fast vi genom våra synder var döda, har han gjort oss levande tillsammans med Kristus” (Efesierbrevet 2: 4-5). ”När tiden var kommen , sände Gud sin Son… för att friköpa de som var under lagen, så att vi skulle upptas som söner.” Gud sände sin son för att rädda mig från hans vrede och göra mig till hans barn.

Hur gjorde han detta? Han gjorde det på sättet Steve Chalke anklagande kallar ”Kosmisk barnmisshandel.” Guds son bar Guds förbannelse i stället för mig. ”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse ''genom att bli en förbannelse för oss'' – ty det står skrivet, ’Förbannad är var och en som hängt på ett trä’ (Gal. 3:13). Om människor på 2000-talet finner denna yttersta kärlekshandling ”moraliskt tveksam och en stor tros-barriär, ” så var det ingen skillnad då Paulus vandrade på jorden. ”Vi förkunnar Kristi korsfästelse, en ''stötesten'' för judarna och'' dårskap'' för hedningarna” (1 Kor. 1:23).

Men för dem som är kallade av Gud och tror på Jesus, är detta ”Guds kraft och visdom” (1 Kor. 1:24). Detta är mitt liv. Detta är det enda sättet på vilket Gud kunde bli min Far. Nu när hans vrede ej längre vilar över mig (Joh. 3:36), har han sänt ”sonskapets” ande flödande in i mitt hjärta ropande Abba Fader (Rom 8:15). Därför ber jag, ”Vet dock, Himmelske Fader, att jag tackar dig av hela mitt hjärta och att jag mäter din kärlek till mig med styrkan av din vrede jag förtjänade och undret av din nåd då du offrade Kristus för min skull.

Diskussion:Till försvar av min Faders vrede

JoyaTeemer — Tue, 09 Mar 2010 19:50:19 GMT

JoyaTeemer: Tömde sidan

Till försvar av min Faders vrede

JoyaTeemer — Tue, 09 Mar 2010 19:50:02 GMT

JoyaTeemer:

{{info|Defending My Father's Wrath}}

Det finns kulturella makter som verkar både inom och utanför kyrkan, som gör att jag vill försvara vreden min Fader kände mot mig, innan jag blev frälst. Han behöver inte mitt försvar. Men jag tror att han skulle bli hedrad av det. Han befallde oss, ”Hedra din fader” (2 Mos. 20:12).
Jag skriver detta i Cambridge, England, och min upprördhet angående attacken på min Fader har sin upprinnelse i Storbritannien. Det falska rykte jag tänker på är stycket som följer, som kommer från en populär Brittisk författare:

Är inte sanningen den att korset är en sorts kosmisk form av barnmisshandel - en hämndlysten fader, som straffar sin son för ett brott han inte ens gjort sig skyldig till. Fullt förståeligt är att både människor utanför likväl som inom kyrkan funnit detta förvridna händelseförlopp vara moraliskt tveksamt och en barriär för tron. Mer än så; ett sådant står i total motsats till uttrycket: ”Gud är kärlek”. Om korset är en personlig våldshandling som Gud begått gentemot människosläktet men som burits av hans son, då gör det narr av Jesus egna lära som säger att man ska älska sin fiende och vägra betala ont med ont (Steve Chalke och Alan Mann, Jesu förlorade budskap, [Grand Rapids, MI: Zondervan, 2003], pp. 182-183).

Det är svårt att smälta att detta kommer från en bekännande kristen. Å min Himmelske Faders vägnar vill jag bära vittnesbörd om sanningen, att innan jag blev frälst var hans vrede över mig. Jesus sa, ”Den som tror på sonen ska ha evigt liv; den som inte lyder… Guds vrede förblir över honom” (Joh. 3:36). Vreden fortsätter att förbli över oss som länge som tron på Jesus inte finns där. Paulus uttrycker det så här: Vi ”var av födseln vredens barn, liksom resten av mänskligheten” (Efesierbrevet 2:3). Hela min natur gjorde mig värd att vredgas över.

Mitt öde var att genomlida ”förtärande eld” och ”hämnd på dessa…som inte lyder Jesu förkunnelse… [och som] genomlider den eviga förintelsens straff” (2 Tess. 1: 8-9). Jag var icke Guds son. Gud var ej heller min Fader. Han var min domare och verkställare av domen.. Jag var en ”olydnadens son” (Efesierbrevet 2:2). Jag var död genom mina överträdelser och synder. Domen, som utföll, var klar och skrämmande: ”På grund av dessa saker drar Guds vrede över olydnadens barn” (Efesierbrevet 5:6).

Det fanns endast ett hopp för mig – att Guds gränslösa visdom skulle bana väg för Guds kärlek för att stilla Guds vrede, så att jag skulle kunna bli en Guds son.
Detta är precis vad som hände och jag vill sjunga om det för tid och evighet. När jag sagt att jag av naturen varit ett vredens barn, säger Paulus, ”Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek, att fast vi genom våra synder var döda, har han gjort oss levande tillsammans med Kristus” (Efesierbrevet 2: 4-5). ”När tiden var kommen , sände Gud sin Son… för att friköpa de som var under lagen, så att vi skulle upptas som söner.” Gud sände sin son för att rädda mig från hans vrede och göra mig till hans barn.

Hur gjorde han detta? Han gjorde det på sättet Steve Chalke anklagande kallar ”Kosmisk barnmisshandel.” Guds son bar Guds förbannelse i stället för mig. ”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse för oss – ty det står skrivet, ’Förbannad är var och en som hängt på ett trä’ (Gal. 3:13). Om människor på 2000-talet finner denna yttersta kärlekshandling ”moraliskt tveksam och en stor tros-barriär, ” så var det ingen skillnad då Paulus vandrade på jorden. ”Vi förkunnar Kristi korsfästelse, en stötesten för judarna och dårskap för hedningarna” (1 Kor. 1:23).

Men för dem som är kallade av Gud och tror på Jesus, är detta ”Guds kraft och visdom” (1 Kor. 1:24). Detta är mitt liv. Detta är det enda sättet på vilket Gud kunde bli min Far. Nu när hans vrede ej längre vilar över mig (Joh. 3:36), har han sänt ”sonskapets” ande flödande in i mitt hjärta ropande Abba Fader (Rom 8:15). Därför ber jag, ”Vet dock, Himmelske Fader, att jag tackar dig av hela mitt hjärta och att jag mäter din kärlek till mig med styrkan av din vrede jag förtjänade och undret av din nåd då du offrade Kristus för min skull.

Till försvar av min Faders vrede

JoyaTeemer — Tue, 02 Mar 2010 16:03:40 GMT

JoyaTeemer: Skapade sidan med '{{info|Defending My Father's Wrath}} Hi Anna, Here is the page for your translation. Thank you so much!! Joya'

{{info|Defending My Father's Wrath}}

Hi Anna,

Here is the page for your translation.

Thank you so much!!

Joya

Vad ska man be om

JoyaTeemer — Wed, 17 Feb 2010 15:03:32 GMT

JoyaTeemer:

{{info|What to Pray For}}

Om du är likadan som jag, märker du att ditt böneliv då och då behöver knuffas bort från spåret det har kommit in på. Vi tenderar att använda samma fraser om och om igen. Vi tenderar att automatiskt börja använda nötta fraser (liksom ordet automatisk). Vi faller in i mönster av tanklös repetition.

Djävulen hatar bön. Vårt eget kött är inte sådant att det älskar bön. Därför kommer den inte fulländad, komplett och passionerad från hjärtats grund. Det fordras ibland förnyad disciplin.

För många år sedan då jag skrev ''Let the Nations Be Glad'', hävdade jag att bön är en krigstida walkie-talkie, inte en inrikestelefon. Gud är mer lik en general i kommandocentralen än en hovmästare som väntar på att få hämta en kudde till åt dig i ditt bås. Naturligtvis är han också Fader, Älskare, Vän, Läkare, Herde, Hjälpare, Kung, Frälsare, Herre, Tröstare. Men i denhär fallna ”världen uppfylld av djävlar”, fungerar bönen bäst när vi håller frekvensen inställd på kommandocentralen för trons kamp.

När jag skrev den boken, samlade jag på ett ställe ihop alla saker som den tidiga kyrkan bad för. Jag skrev upp detta för mig själv och det har visat sig vara en av de knuffarna som jag behöver. Jag tänkte att du också kan få hjälp av det. Kanske du vill skriva ut det och ha det en stund i din bibel för att få ledning i bönen.

Det är en väldig trygghetsbyggare i bönen att veta att du inte ber om fel saker. Att be som Nya Testamentet ber är ett tryggt och kraftfullt sätt att be.

Bön påminner oss om universums stora och underbara mysterier – att den allvetande, allvisa, allsmäktiga Guden skulle ändra om skeenden i sin värld som svar på våra böner är en svindlande tanke. Men detta är Skriftens oföränderliga vittnesbörd. Gud hör och svarar på sitt folks böner. O, förakta inte detta underbara sätt att påverka nationer och rörelser och institutioner och kyrkor och människohjärtan, speciellt ditt eget.

Om du vill be som den tidiga kyrkan bad . . .

'''Be att Gud ska upphöja sitt namn i världen.'''
<blockquote>Så skall ni be: “Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.” (Matt. 6:9) </blockquote>
'''Be att Gud ska utvidga sitt rike i världen.'''
<blockquote>Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen. (Matt. 6:10) </blockquote>
'''Be att evangeliet skulle ha framgång och bli ärat.'''
<blockquote>För övrigt, bröder, be för oss att Herrens ord snabbt utbreder sig och blir ärat, liksom hos er (2 Tess. 3:1) </blockquote>
'''Be om Den Helige Andes fullhet.'''
<blockquote>Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom? (Luk. 11:13; jfr. Ef. 3:19) </blockquote>
'''Be att Gud ska skaffa rätt åt sitt folk i dess kamp.'''
<blockquote>Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt . . .? (Luk. 18:7) </blockquote>
'''Be att Gud ska frälsa icketroende.'''
<blockquote>Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta. (Rom. 10:1) </blockquote>
'''Be att Gud skulle styra användningen av svärdet.'''
<blockquote>Tag emot . . . Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. (Ef. 6:17-18) </blockquote>
'''Be om frimodighet att predika.'''
<blockquote>Bed alltid i Anden. . . Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. (Ef. 6:18-19) </blockquote><blockquote>Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord (Apg 4:29) </blockquote>
'''Be om tecken och under.'''
<blockquote>Och nu, Herre , . . . hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn. (Apg 4:29-30) </blockquote><blockquote>Elia, som också fick lida, bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte över landet under tre år och sex månader. Och när han sedan bad igen, gav himlen regn och jorden bar sin gröda. (Jak. 5:17-18) </blockquote>
'''Be om helande för sjuka vänner.'''
<blockquote>Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. (Jak. 5:14-15) </blockquote>
'''Be om helande för ickekristna.'''
<blockquote>Publius far låg just då sjuk i hög feber och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. (Apg 28:8) </blockquote>
'''Be om utdrivning av demoner.'''
<blockquote>Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön." (Mark. 9:29) </blockquote>
'''Be om mirakelräddningar.'''
<blockquote>Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom . . . Då han nu insåg vad som hänt [han hade blivit befriad], gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad. (Apg 12:5, 12) </blockquote><blockquote>Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv . . . (Apg 16:25-26) </blockquote>
'''Be för uppväckande av döda.'''
<blockquote>Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. (Apg 9:40) </blockquote>
'''Be att Gud ska förse sina trupper med förnödenheter.'''
<blockquote>Ge oss i dag vårt bröd för dagen. (Matt. 6:11) </blockquote>
'''Be om strategisk visdom.'''
<blockquote>Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. (Jak. 1:5) </blockquote>
'''Be att Gud skulle instifta ledarskap i utposterna.'''
<blockquote>I varje församling insatte de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på. (Apg 14:23) </blockquote>
'''Be att Gud skulle sända ut förstärkning.'''
<blockquote>Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. (Matt. 9:38) </blockquote><blockquote>När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till." Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem. (Apg 13:2-3) </blockquote>
'''Be om framgång för andra missionärer.'''
<blockquote>Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden väcker, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig. Be att jag blir räddad från dem i Judeen som inte tror och att den hjälp jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga. (Rom. 15:30-31) </blockquote>
'''Be för enhet och harmoni i leden.'''
<blockquote>Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. (Joh. 17:20-21) </blockquote>
'''Be för uppmuntran av gemenskap.'''
<blockquote>Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er och ställa till rätta det som brister i er tro. (1 Tess. 3:10) </blockquote>
'''Be om ett omdömesgillt sinnelag.'''
<blockquote>Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag (Fil. 1:9-10) </blockquote>
'''Be om kunskap om Hans vilja.'''
<blockquote>Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt (Kol. 1:9) </blockquote>
'''Be om att lära känna Gud bättre.'''
<blockquote>[Vi har inte upphört att be för er att ni ska] uppfyllas av kunskap om hans vilja (Kol. 1:10; jfr Ef. 1:17) </blockquote>
'''Be om kraft för att omfatta Kristi kärlek.'''
<blockquote>Därför böjer jag mina knän för Fadern, . . . [för att ni] tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. (Ef. 3:14, 18-19) </blockquote>
'''Be om en djupare förnimmelse av förvissat hopp.'''
<blockquote>. .upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner . . . så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga (Ef. 1:16, 18) </blockquote>
'''Be om styrka och uthållighet.'''
<blockquote>[Vi har inte upphört att be för er] Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. (Kol. 1:11; jfr Ef. 3:16) </blockquote>
'''Be om en djupare förnimmelse av Hans kraft i oss.'''
<blockquote>. .upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner . . . så att ni förstår . . . hur oerhört stor hans makt är i oss som tror (Ef. 1:16, 18-19) </blockquote>
'''Be att din tro inte ska fördärvas.'''
<blockquote>Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder. (Luk. 22:32) </blockquote><blockquote>Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen. (Luk. 21:36) </blockquote>
'''Be om en större tro.'''
<blockquote>Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!” (Mark. 9:24; jfr Ef. 3:17) </blockquote>
'''Be att du inte ska falla i frestelse.'''
<blockquote>Och för oss inte in i frestelse (Matt. 6:13) </blockquote><blockquote>Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt. (Matt. 26:41) </blockquote>
'''Be att Gud skulle fullborda dina goda föresatser.'''
<blockquote>Och därför ber vi alltid för er, att vår Gud skall anse er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda varje god föresats och gärning i tron (2 Tess. 1:11) </blockquote>
'''Be att du skulle göra goda gärningar.'''
<blockquote>[Vi har inte upphört att be för er] så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud. (Kol. 1:10) </blockquote>
'''Be om förlåtelse för dina synder.'''
<blockquote>Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss. (Matt. 6:12) </blockquote>
'''Be om skydd mot den onde.'''
<blockquote>Fräls oss från den onde. (Matt. 6:13) </blockquote>

Kan de förlossade bli strukna ur Livets Bok?

JoyaTeemer — Wed, 10 Feb 2010 19:44:30 GMT

JoyaTeemer:

{{info|Can the Regenerate Be Erased From the Book of Life?}}

''Tankar kring Uppenbarelseboken 3:5''

<blockquote>'''Uppenbarelseboken 3:5'''</blockquote>

<blockquote>Den som segrar ska alltså kläs i vita kläder; och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok, och jag ska kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar.</blockquote>

Slutet av detta år närmar sig. Avslut får oss att fundera över uthållighet. Vi tog oss genom ännu ett år (nästan). Kommer vi att överleva ytterligare ett? Eller ännu viktigare: Kommer vi att hålla ut, som Jesus säger, till slutet, och bli räddade (Mark. 13:13)? Löftet om att bevara oss är en ovärderlig gåva. Vi kommer inte att bli bevarade utan kamp, men vi kämpar som segrare. Så, nu när ni står framför dörren till det nya året vill jag uppmuntra er att åter kämpa den goda kampen, och att känna er fullständigt säkra på att Gud inte kommer att ta stryka era namn ur Livets Bok.

Den ovärderliga Bibliska sanningen, att de helgade kommer att hålla ut i sin tro till slutet och bli räddade, har stött på motstånd generation efter generation. Icke desto mindre står ordet fast förankrat, vilande på Guds suveräna trofasthet att fullborda sina utvaldas frälsning. Han planerade detta för evigheter, fullbordade det då Kristus dog på korset, och han genomför detta genom den Helige Ande.

I Romarbrevet 8:30 kan vi läsa: ”[Dessa] som han har kallat, dem har han också gjort rättfärdiga.” Med andra ord; mellan trons rättfärdiggörande, som sker vid början av den kristnes liv (frälsningen), och härligheten vid våra kroppars återuppståndelse (Filipperbrevet 3:21), kommer inga att avfalla eller visas bort. ”Dessa som han rättfärdiggjort, har han också förhärligat/kallat” – alla dessa. Gud kommer att bevara och förhärliga dessa som han rättfärdiggjort och se till att de bevarar tron, håller ut till slutet och räddas.
1 Joh. 2:19 beskriver hur vi ska förstå de uppenbara avfällingarna: ”De utgick från oss, men de var inte av oss; ty ''om de varit av oss, skulle de förblivit'' med oss; men de avvek, så att det skulle bli uppenbart att de allihop ej är av oss. ” Med andra ord, att misslyckas med att hålla ut, är inte ett tecken på att du verkligen kan bli pånyttfödd och förhärligad och sedan gå vilse. Snarare: att misslyckas med att hålla ut är ett tecken på att du aldrig riktigt var en del av Guds förnyade folk. Detta är den utförliga innebörden av 1 Joh. 2:19. Icke desto mindre, finns det texter som övertalat vissa att förkasta hans lära. Den jag tänker på i detta fall är Uppenbarelseboken 3:5 där Herren Jesus säger, ”Den som håller ut ska kläs i en vit skrud; ''och jag ska inte ta bort hans namn från livets bok'', och jag ska erkänna hans namn inför min Min Fader och inför hans änglar.”

Vissa menar att det här är en ”idiotsäker” text som talar mot doktrinen ”helgonens uthållighet”. De antar att när Uppenbarelseboken 3:5 menar att Gud inte tar bort en människas namn ur Livets Bok, att det då underförstått innebär att han ''verkligen ''tar bort'' vissa'' från Livets Bok, och att dessa är människor som en gång varit helgade och som senare blev fördömda. Men är det ett riktigt antagande?

Löftet ”Jag skall inte ta bort hans namn från Livets Bok,” indikerar inte nödvändigtvis att vissa verkligen har fått sina namn borttagna. Det låter helt enkelt den som har sitt namn i boken och som håller ut i tron veta: Jag ska aldrig ta bort ditt namn. Det är med andra ord ett fruktansvärt scenario detta att namnet skulle tas bort och det kommer inte jag att tillåta. Jag beskyddar dig i boken. Detta är ett av löftena som givits dem som håller ut och vinner segern. Det står ''inte'' att de som misslyckas att vinna segern och avfaller från Kristus en gång var inskrivna i Livets bok och sedan togs bort därifrån.

Faktum är att två andra verser i Uppenbarelseboken tycks lära ut att de som har sitt namn skrivna i Livets Bok definitivt kommer att hålla ut och vinna segern. Beakta Uppenbarelseboken 13:8. ”Och alla som bebor jorden kommer att tillbe [odjuret], ''alla'' vars namn, som från världens begynnelse, inte är skrivna i Livets Bok, som tillhör Lammet som slaktats. ” Denna vers indikerar att de vars namn är skrivna i Lammets Bok ”från och med världens skapelse” definitivt inte kommer att tillbe odjuret. Genom att ditt namn står skrivet i Livets Bok från världens begynnelse, verkar med andra ord betyda att Gud ska beskydda dig från att falla och tillåta dig att hålla ut i trofasthet till Gud. Genom att ditt namn står skrivet i Boken kommer du ''inte'' att gå under.

Liknande kan man se Uppenbarelseboken 17:8, ”Odjuret du såg var och är inte mer, det ska stiga upp ur avgrunden och gå mot sin undergång. Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i Livets Bok, de ska undra när de ser odjuret som var och inte är men som ska komma.” Genom att ha sitt namn i Livets Bok från världens skapelse verkar ”säkra” en från att ”förundras” över odjuret. De vilkas namn inte är skrivna i Livets Bok, från världens skapelse, kommer att förundras. Om ditt namn ''är'' skrivet där, kommer du ''inte'' att förundras över odjuret.

Detta lär vi oss här; ens namn skrivet i Livets Bok, ger verkan. Med andra ord så har det en klar verkan på ens sätt att reagera. Att ha ditt namn skrivet i Lammets Bok, från världens skapelse, garanterar att du inte kommer att förundras av och tillbe odjuret. Johannes säger inte: ”Om du tillber odjuret, stryks ditt namn.” Han säger: ”Om ditt namn står skrivet, kommer du ''inte'' att tillbe odjuret.”

Detta stämmer med Uppenbarelseboken 3:5, ”Den som segrar… Jag ska inte stryka hans namn ur Livets Bok.” Segern som ''krävs ''i 3:5,'' garanteras'' i 13:8 och 17:8. Detta motsäger inte sig själv längre, så Paulus säger, ”Arbeta på er frälsning… ty Gud verkar i er för att ni i vilja och gärning ska förverkliga hans syfte” (Filipperbrevet 2:12-13). Det är inte tomt prat att fastställa kraven: om du segrar , kommer inte Gud att stryka ditt namn (3:5); och att faställa försäkran: om ditt namn är skrivet , kommer du att segra (13:8 och 17:8). De som av Gud är ”nedtecknade” ''måste'' verkligen segra och'' kommer'' verkligen att segra. Ena sidan belyser vårt ansvar och den andra belyser Guds suveränitet. Den praktiska verkan av denna sanning är inte att vi i praktiken ska vara ovarsamma när det kommer till tro, hopp och helighet. Ett kristet liv innebär outtröttlighet (Hebreerbrevet 3:12), kamp (Lukas 13:24) och strävan (Hebreerbrevet 12:14). Snarare är verkan den att vi kan vila i försäkran om att vi inte är lämnade ensamma i denna ”trons kamp”. Den Gud som kallade oss är trofast och ”ska ge er fasthet ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår herre Jesu Kristi dag. (1 Kor 1:8). ”Trofast är han som kallar er och han ska också åstadkomma det [helgelsen]” (1 Tess. 5:24). Han ska fullborda frälsningen som han påbörjat i er (Filipperbrevet 1:6). Vi är säkra i makten av Guds kraft (1 Petrus 1:5). Kampen är vår, för endast de som håller ut till slutet ska ska bli räddade (Markus 13:13). Och vi ska kämpa, för Gud verkar i oss för att vi i vilja och gärna ska förverkliga hans syfte (Heb 13:21).

Kan de förlossade bli strukna ur Livets Bok?

JoyaTeemer — Wed, 10 Feb 2010 19:36:01 GMT

JoyaTeemer:

Kan de förlossade bli strukna ur Livets Bok?

JoyaTeemer — Wed, 10 Feb 2010 19:35:12 GMT

JoyaTeemer: Skapade sidan med '{{info|Can the Regenerate Be Erased from the Book of Life?}}'

Nio Tecken på en Frisk Kyrka/Förklarande Predikan

JoyaTeemer — Tue, 19 Jan 2010 18:27:31 GMT

JoyaTeemer: Skapade sidan med '{{info|Nine Marks of a Healthy Church/Expositional Preaching}} Hi Cecilia, Here is the page for posting your translation. Thank you!! Joya'

{{info|Nine Marks of a Healthy Church/Expositional Preaching}}

Hi Cecilia,

Here is the page for posting your translation.

Thank you!!

Joya

Allt Kött Skall Komma och Tillbe

JoyaTeemer — Thu, 03 Dec 2009 15:13:12 GMT

JoyaTeemer: flyttade Allt Kött skall Komma och Tillbe till Allt Kött Skall Komma och Tillbe

{{info|All Flesh Will Come and Worship}}

''Förutom de som står "Utanför"'' 

En meditation på Jesaja 66:22-24 

Gång på gång kommer vi till ställen i Skriften som talar om Guds frälsargärning i så genomgripande termer så vi undrar hur de passar in i verkligheten med ett evigt straff. Med andra ord kan det verka som om Gud lovar en så full återlösning så det inte finns rum för något helvete. Dessa ställen leder somliga till universalism – föreställningen om att alla kommer att bli frälsta, antingen när de dör eller efter en tid i helvetet. De leder andra till annihilationism – föreställningen om att inte alla blir frälsta, men ingen hamnar i helvetet för de kommer helt enkelt att sluta att existera om de gör uppror mot Kristus. 

Jag har försökt ta fram omfattande bibliska argument mot båda dessa synsätt i Let the Nations Be Glad (Baker, 2003, ss. 111-154). Det bibliska vittnesbördet om den eviga medvetna pinan för de som har undertryckt det som naturen vittnar om (Romarbrevet 1:18-20) eller avvisat evangeliet (2 Tessalonikerbrevet 1:8-9) är oundvikligt. 

Jesus ger oss ett av de mest avgörande orden i Matteus 25:46, ”Och dessa skola då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv." Och Johannes, kärlekens apostel, ger oss de starkaste orden om ett evigt helvete i Uppenbarelseboken 14:11, ”Och när de så plågas, uppstiger röken därav i evigheters evigheter[''eis aiōnas aiōnōn''], och de hava ingen ro, varken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig med dess namn.

Därför är det nyttigt att hitta ett ställe i Skriften som klargör för oss hur detta sorgligaste av de bibliska sanningarna kan stå bredvid uttalanden om Guds genomgripande försoning. Begrunda ett exempel: Jesaja 66:22-24. Notera först att Jesaja säger (i verserna 22-23) att dagen kommer när ”allt kött kommer och tillbeder” Gud. 
<blockquote>Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill göra beståndande inför mig, säger HERREN, så skall det ock vara med edra barn och med edert namn. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall det ske att allt kött kommer och tillbeder inför mig, säger HERREN. </blockquote>
Det är sådana uttalanden som detta som får oss att fundera på hur det passar in med evigt straff för vissa människor. Om ”allt kött” ska tillbe Herren, vem finns då kvar som inte tillber Herren? O vad vi måste vara noggranna på sådana punkter då vi läser Bibeln! Vi måste fråga: Har jag en klar uppfattning om vad Jesaja menade – och Gud menade! - med uttrycket ”allt kött”? Det låter som allt mänskligt liv, men betyder det det? Nästa vers (24) förbluffar oss: 
<blockquote>Och man skall gå ut och se med lust huru de människor som avföllo från mig nu ligga där döda; ty deras mask skall icke dö, och deras eld skall icke utsläckas, och de skola vara till vämjelse för allt kött. </blockquote>
Vi fråntas genast våra felaktiga tankar angående ”allt kött”. Vi trodde det betydde ”alla människor som existerar i universum”, men Herren säger, Nej, ”allt kött” skall se på en del av den mänskliga rasen som plågas för att ”de gjorde uppror mot mig”. Därför innefattar inte ”allt kött” dem som ”allt kött” tittar på.

Jag nämner detta som ett exempel på hur Bibeln ibland talar om Guds frälsningsverk. Gud gör en världsomfattande gärning – i sanning, en universell gärning – en frälsning som sträcker sig till alla raser och alla människor och alla stammar och alla språk och alla klasser och alla åldrar. Då han har avslutat sin frälsargärning kommer den att vara komplett. Det kommer att bli en ny mänsklighet med en ny Adam som dess huvud (1 Korinterbrevet 15:22,45). De som ”gjort uppror” mot Kristi försoningsverk kommer att stå utanför allt ”detta”.

Kanske det är därför Jesus flera gånger hänvisade till Jesaja 66:24 när han varnade för helvetet. Han sade att de som föraktade hans budskap kastas i helvetet ”där elden icke utsläckes” och kastas i ”mörkret därutanför”.
<blockquote>Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, där ´deras mask icke dör och elden icke utsläckes´.(Mark 9:47-48) </blockquote><blockquote>
Men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan. (Matteus 8:12; jfr 22:13; 25:30)
</blockquote>
Ingen annan än Jesus använder uttrycket ”mörkret därutanför”. Det är Jesu sätt att säga: När mitt frälsande verk är komplett och den nya världen är färdigt grundad (jfr paliggenesia, Matteus 19:28), kommer hela fullheten av ”allt kött” att vara där – hela den nya mänskligheten med hela dess underbara fullhet i Kristus – och de som har avvisat kungariket, kommer att vara ”utanför”. De kommer inte att ha någon tillvaro inne i den nya världen. Deras existens och deras gråt och tandagnisslan kommer att vara i en annan dimension av verkligheten. Därför kommer de inte på något sätt att förminska känslan av de nya himlarnas och den nya jordens fullhet och helhet, där allt är ljus och glädje och frid.

När jag slutat att läsa och begrunda dessa saker, bad jag, ”O, Gud, låt mig få känna omfånget av min synd. Låt mig få känna mig ovärdig din nåd. Låt mig skälva vid tanken på helvetets verklighet. Klä av mig alla stolta tankar, all självupphöjande klokhet, alla onödiga intressen, alla böjelser till att underhålla människor från din helgade predikstol. Öppna mina ögon och mitt hjärta till att se och känna den frälsande nådens underbarhet, och Kristi gränslösa värdighet och hans av kärlek drivna lydnad, ända till döden på korset. Tack, Fader. Tack. Gör mig till ett verktyg för din stora frälsning, till vilket pris som helst. I Jesu namn. Amen.”

Tryggt stående vid avgrundens brant,

Pastor John

Kristet Mod

JoyaTeemer — Wed, 02 Dec 2009 07:10:39 GMT

JoyaTeemer: Skapade sidan med '{{info|Christian Courage}} Hi Cecilia, Here is the page for your second translation. Blessings! Joya'

{{info|Christian Courage}}

Hi Cecilia,

Here is the page for your second translation.

Blessings!

Joya

Äkta Kärlek

JoyaTeemer — Wed, 02 Dec 2009 07:09:18 GMT

JoyaTeemer: Skapade sidan med '{{info|True Love}} Hi Cecilia, Here is the page for your translation. Thank you! Joya'

{{info|True Love}}

Hi Cecilia,

Here is the page for your translation.

Thank you!

Joya

Allt Kött Skall Komma och Tillbe

JoyaTeemer — Tue, 01 Dec 2009 01:20:10 GMT

JoyaTeemer: Skapade sidan med '{{info|All Flesh Will Come and Worship}} Hi Cecilia, Here is the page for your translation. Thank you!! Joya'

{{info|All Flesh Will Come and Worship}}

Hi Cecilia,

Here is the page for your translation.

Thank you!!

Joya

Manlighet och Kvinnlighet före Syndafallet

JoyaTeemer — Tue, 01 Dec 2009 01:18:20 GMT

JoyaTeemer:

{{info|Manhood and Womanhood Before Sin}}

<blockquote>'''1 Mosebok 2:18-25''' </blockquote><blockquote>HERREN Gud sade: "Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like." HERREN Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens vilda djur. Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like. Då lät HERREN Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och HERREN Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. Mannen sade: "Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits." Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra. </blockquote>
 

Förra veckan fokuserade vi på röran som män och kvinnor hamnat i på grund av synden. Vi såg att syndiga män använder sina unika krafter till att utnyttja kvinnor för sina onda syften. Och vi såg att syndiga kvinnor använder sina unika krafter till att utnyttja män för sina onda syften. Det finns åtminstone en muskel som troligen är lika stark hos både män och kvinnor – tungan. Och du kan höra syndiga män och syndiga kvinnor hånfullt svinga detta vapen för att slå ner varandra. 

Men vi har nu under två veckor konstaterat att detta är inte vad Gud skapade världen till. Vi ställde också frågan, Hur var det tänkt att mannen och kvinnan skulle uppföra sig mot varandra innan synden förstörde allt. Hur såg manlighet och kvinnlighet ut innan synden förvrängde dem till det som vi ser i dag?

En del av svaret var att mannen och kvinnan skapades till Guds avbild, till man och kvinna. Och vi poängterade att detta åtminstone betyder att de ska åtnjuta jämlikhet i fråga om personlighet, jämlikhet i fråga om värdighet, ömsesidig respekt, harmoni, komplettering, och ett gemensamt öde. Men vi betonade att detta bara är en del av svaret. 

Denna fråga lämnas öppen: Då det är fråga om jämlikhet i fråga om personlighet och jämlikhet i fråga om värdighet, har inte mannen ett speciellt ansvar pga att han är man och kvinnan för att hon är kvinna? Då det är fråga om att visa ömsesidig respekt och omsorg, finns det inte ett speciellt sätt för en man att respektera kvinnan och ett speciellt sätt för kvinnan att respektera mannen? Kräver jämlikheten i fråga om personlighet och ömsesidig respekt identiskt ansvar eller till och med identisk tillgång till alla skyldigheter? Eller avsåg Gud från begynnelsen att vår likvärdighet ska uttryckas olika på det sätt som vi förhåller oss till varandra som man och kvinna? 

Detta är frågan vi ska ta upp i dag. Och vi ska stanna vid den flera veckor och försöka ta reda på vad Bibeln undervisar om olikhet och komplettering. I dag ska vi se på den Bibliska beskrivningen av manlighet och kvinnlighet såsom Gud avsåg dem innan synden förstörde allt.

Jag tror att detta är en bra fråga att ställa på grund av två orsaker. Den första är att 1 Mosebokens 2:a kapitel kräver denna typ av fråga. I 1 Mosebok 1 berättar Mose för oss hur Gud själv skapade allting från ingenting och ordnade allt på ett sådant sätt att det betjänar människan. Sedan skapar Gud mannen och kvinnan till Sin egen avbild, och förklarar att allt är mycket gott.

Men i 1 Mosebok 2 sätter Mose zoomlinsen på sin kamera och går närmare in på skapelsens sjätte dag. Och då du kommer till slutet av kapitlet inser du att en av orsakerna till att han har gjort detta har något väldigt viktigt att säga om relationen mellan mannen och kvinnan. I Mosebok 1 sade han något väldigt viktigt: båda är skapade till Guds avbild. Nu i det andra kapitlet säger han något mer specifikt. Så kapitel 2 kräver frågan: på vilket sätt är manlighet och kvinnlighet olika?

Den andra orsaken till att detta är en bra fråga (angående Guds avsikt med manlighet och kvinnlighet före syndafallet) är att Jesus och Paulus i Nya Testamentet, då de ska svara på hur mannen och kvinnan ska förhålla sig till varandra, använder Gamla Testamentet för att besvara frågor om hur sakerna var menade att vara före syndafallet. De använder inte de tilltufsade relationerna i 1 Mosebok 3 och gör dem till ett rättesnöre. De kommer tillbaka till 1 Mosebok 2 och talar om hur det borde ha varit från begynnelsen.

Så vad jag vill är att göra fyra observationer som börjar på att svara på frågan om huruvida mannen och kvinnan, i sin likvärdighet i fråga om personlighet, är menade att ha olika skyldigheter. Lär oss 1 Mosebok att det finns speciella skyldigheter som följer med att vara man och speciella skyldigheter som följer med det att man är kvinna?

1. Det första som kapitel 2 klargör är att mannen skapades först och sedan efter några andra händelser skapades kvinnan. Vers 7: ”Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” Vers 21-22: ”Då lät HERREN Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och HERREN Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom.

I 1 Timoteus 2:13 säger aposteln Paulus helt enkelt, "Adam skapades först och sedan Eva."

Varför skapade Gud mannen och kvinnan på detta sätt? Varför skapade Han dem inte båda samtidigt från samma jordhög? Skulle det inte ha instiftat deras likvärdighet i fråga om personlighet mera tydligt? Svaret är att Han redan bortom alla tvivel hade instiftat detta i 1 Mosebok 1:27 där det står att båda skapades till Hans avbild.

Nu vill Gud säga något mera om förhållandet mellan man och kvinna. Och det Han vill säga är att när det kommer till deras olika skyldigheter finns det ett ”förstahands” ansvar som faller på mannen. Detta är inte fråga om något högre värde. Detta faktum har instiftats i 1 Mosebok 1:27. det är fråga om en syndfri man, barnsligt beroende av Gud, som ges en speciell roll eller ett speciellt ansvar. Gud gör honom till den första halvan av paret för att säga något om hans ansvar i första hand. Gud låter honom ta det första steget in i livet för att säga något om hans ansvar för ledarskapet.

Några lärare har sagt att skapelseordningen inte betyder någonting eftersom t ex djuren skapades först och sedan människan, enligt 1 Mosebok 1. Så ifall ordningen innebär ansvar för ledarskap borde djuren leda människan.

Det finns två svar på detta påstående. Ett är: När Hebreerna gav ett speciellt ansvar till den ”förstfödda” i familjen föll det aldrig dem i sinnet att detta ansvar skulle tillintetgöras om fadern råkade äga boskap innan han fick söner. Med andra ord, när Mose skrev detta visste han att de första läsarna inte skulle klumpa ihop djur och människor som likvärdiga kandidater till att ha de ”förstföddas” ansvar. Och det ska inte heller vi göra.

Det andra svaret på detta påstående är att aposteln Paulus, som var inspirerad av Den Helige Ande då han skrev Skrifterna, såg en mening med att mannen skapades först (1 Timoteus 2:13). Vi ska prata om detta om ett par veckor. Vi gör väl i att inte påstå att det inte betyder någonting om en inspirerad apostel finner en betydelsefull mening med någonting.

Så den första observationen är väldigt viktig: mannen skapades först, sedan kvinnan. Och detta pekar på mannen som ansvarig för ledarskapet, speciellt i ljuset av de övriga observationerna som följer.

2. Den andra observationen värd att göra är denna: En av skyldigheterna som kom med att vara den första var det grundläggande ansvaret (inte det enda, men det grundläggande ansvaret) för att skörda och lära och vara ansvarig för det moraliska livsmönstret i Edens lustgård.

Innan kvinnan blev skapad kom Gud till mannen i verserna 16-17 och sade, ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö."

Efter att kvinnan blivit skapad finns det ingen anteckning om att detta moraliska livsmönster för lustgården skulle ha upprepats av Gud till kvinnan. Jag tror att Mose, då han skriver, förväntar sig att vi ska dra den slutsatsen att Adam är anförtrodd det moraliska livsmönstret i lustgården och har det grundläggande ansvaret att dela det med Eva och är skyldig att avlägga räkenskap för det.

Är vi på rätt spår här eller läser vi in för mycket i att Adam gavs den moraliska instruktionen? Den tredje observationen är för mig en väldigt stark indikation på att vi är på rätt spår.

3. När det moraliska livsmönstret brutits av både Adam och Eva, kom Gud, i kapitel tre, för att kalla dem till redovisning. Och fastän kvinnan var den som först ätit av den förbjudna frukten, kom Gud först till Adam, inte till Eva, för att ställa honom till svars för att han hade misslyckats att leva efter det livsmönster som Han hade påbjudit.

Vers 9: "Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?” Adam var är du? Vers 11 (fortfarande förhörande Adam först). "Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?"

Varför skulle Gud komma först till mannen och begära redovisning av honom i stället för att gå till kvinnan först, speciellt på grund av att det var hon som först åt av frukten? Det naturligaste svaret är att Gud gav mannen ett grundläggande ansvar för det moraliska livet i lustgården och därför har mannen en grundläggande redovisningsskyldighet för misslyckandet.

Missförstå inte: Gud håller kvinnan ansvarig för sina gärningar. Hon är en person, moraliskt ansvarig, genom att hon är Guds avbild. Det som mannen gör eller misslyckas med att göra befriar henne inte från något personligt, individuellt ansvar för att lära känna och tillbe Gud. Men med tanke på förhållandet mellan dem, ser Gud på mannen och säger, ”Har du varit den moraliska och andliga ledare som du borde ha varit?”

James Dobson ( från "Focus on the Family") har väldigt klart sett hur enormt viktig denna sanning är och även de förskräckliga effekterna av att en man och far avsäger sig sitt ansvar. Såhär säger han,

En kristen man är skyldig att leda sin familj efter bästa förmåga . . . Om hans familj har köpt för många saker på kredit, då är de finansiella problemen sist och slutligen hans fel. Om familjen aldrig läser Bibeln eller sällan går i kyrkan på söndagar, är det mannen som Gud anklagar. Om barnen är respektlösa och olydiga, ligger det grundläggande ansvaret hos pappan . . . inte hos hans fru . . . Som jag ser det (säger Dobson), är Amerikas största behov ett behov av äkta män som börjar leda sina familjer, hellre än att använda alla fysiska och emotionella resurser på att tjäna mera pengar. (Straight Talk to Men and Their Wives, Word Books, 1980, ss. 64f.)

Jag håller med Dobson därför att jag tror att det är just det som det lärs om i dessa kapitel. Gud lyfte först upp mannen på schenen till att vara ledaren. Han anförtrodde först honom med det moraliska livsmönstret för lustgården. Och han kallade först på honom till att stå till svars för misslyckandet till följd av olydnad. Därför fastän mannen och kvinnan båda har ett personligt ansvar inför Gud för sin egen lydnad (detta är vad det betyder att vara skapad till Hans avbild), bär ändå mannen ett större ansvar för ledarskapet än kvinnan, i relationen dem sinsemellan.

Detta avsåg Gud innan det fanns någon synd i världen: en syndfri man, full av kärlek, i sitt finkänsliga, starka, moraliska ledarskap i relation till kvinnan: en syndfri kvinna, full av kärlek, i sitt glädjefulla, engagerade understöd för mannens ledarskap. Inget nedvärderande från mannen, inget lismande från kvinnan. Två intelligenta, ödmjuka, Gudsbejakande människor som i vacker harmoni lever ut sina unika och olika plikter.

Den onde vet att detta är ett vackert arrangemang. Han vet att Guds livsmönster är designat för människans bästa. Men den onde hatar Gud och hatar människan. Han är en lögnare och en dråpare ända från begynnelsen. Och vad gör han? Detta är den fjärde observationen.

4. Den onde misshandlar Guds mönster genom att attackera kvinnan i stället för mannen. Om Gud har avsett mannen att bära ett speciellt ansvar för ledarskapet i lustgården så vill den onde göra vad han kan för att förstöra det mönstret.

Varför närmade han sig kvinnan i 1 Mosebok 3:1? Varför drog han först in henne i en diskussion och gjorde henne till talesman för paret? Varför lockade han henne att vara den moraliska väktaren i lustgården? Var det för att hon var ett lättare byte? Är kvinnan mera lättlurad än mannen? Eller kunde svaret vara: Den onde stannade kvinnan först och gjorde henne till talesman och moralisk väktare för att det var just detta som inte borde ske?

Med andra ord föraktar den onde ordningen som Gud hade skapat och ignorerar helt enkelt mannen och börjar den listiga striden med kvinnan. Och genom att göra det, gör han mannen exakt sådan han vill ha honom: en tyst, tillbakadragen, svag, skrämmande, passiv, vekling. Och en maskulin vekling är en väldigt farlig person. Ena stunden är han passiv och följer sin kvinna; och i nästa ögonblick är han arg och anklagar henne för alla sina problem.

Den onde skrattar för sig själv och säger ”Nu har jag skapat en sådan oordning i rollerna så de kommer aldrig att kunna reda ut det här. De kommer att se på den oförskämda mannen och be honom vara mera passiv mot kvinnan. Och de kommer att se på den sårade kvinnan och be henne vara mera bestämd i förhållande till mannen. Och de kommer aldrig att komma till roten av problemet.

Men i 1 Mosebok 3:17 går Gud rakt till roten av problemet. Han säger till mannen, ”Du lyssnade på din hustru och åt av det träd om vilket jag hade befallt dig: Du skall inte äta av det. Därför skall marken vara förbannad för din skull." Med andra ord, ”Adam, du lyssnade då du borde ha varit ledaren.” Gud blir inte förvirrad av vad den onde gjorde.

Han vill inte heller att vi ska vara förvirrade. Han skapade mannen först; Han gav honom det moraliska mönstret för lustgården först; Han höll honom som den förste ansvarige för syndafallet; och han straffade honom för att han fallit raklång för Guds ärkefiende när den onde lockade mannen och kvinnan till omvända roller vid syndafallet.

Vad borde vi då göra? Nåja, män, vi borde ödmjuka oss själva inför Gud för våra misslyckanden. Var och en av oss. Detta är inte någon uppmaning till att upphöja dig själv över någon kvinna. Detta är inte en uppmaning till att dominera eller nedvärdera eller sätta kvinnan på sin plats. Hon är trots allt en medarvinge till Gud och avsedd för en härlighet som kommer att blända oss en dag. Detta är en uppmaning till att böja dig ner och ta på dig en ledares ansvar – att vara en tjänande ledare på de olika sätt som är relevanta i varje enskild relation till kvinnan.

Det är en uppmaning till oss män
<blockquote>
*att vi borde ta risken att känna oss dumma
*att vi borde be som aldrig förr om hjälp med detta enorma ansvar
*att vi borde umgås mera än tidigare med Ordet, för att lära oss vad Gud förväntar sig av oss
*att vi borde planera saker mer än vi gör, bli medvetna och omtänksamma och mindre påverkas av tillfälliga känslor
*att vi borde vara disciplinerade och ordningsfulla i våra liv
*att vi borde vara ömsinta och känsliga
*att vi borde ta intitiativet till att se till att det finns tid och rum för att prata med henne om sådant som behöver pratas om – denna ”henne” kan vara en vän, en flickvän, en kollega, en hustru, en syster
*att vi borde vara redo att sluta försumma detta ledaransvar som Gud kallar oss till att ta.
</blockquote>
Må Gud fortsätta att lära oss och göra oss ödmjuka och hela oss i alla våra relationer för Hans stora äras och för vår glädjes skull.

Manlighet och Kvinnlighet före Syndafallet

JoyaTeemer — Wed, 04 Nov 2009 18:02:24 GMT

JoyaTeemer: Skapade sidan med '{{info|Manhood and Womanhood Before Sin}} Hi Cecelia, Here is the page for your translation. Thanks so much!! Blessings, Joya'

{{info|Manhood and Womanhood Before Sin}}

Hi Cecelia,

Here is the page for your translation.

Thanks so much!!

Blessings,

Joya

Jesus, kvinnor och män

JoyaTeemer — Wed, 02 Sep 2009 20:06:29 GMT

JoyaTeemer:

{{info|Jesus, Women, and Men}}

Hi Cecilia,

Here is the page for your translation.

Thanks!!

Blessings,

Joya

Jesus, kvinnor och män

JoyaTeemer — Wed, 02 Sep 2009 20:05:35 GMT

JoyaTeemer: Skapade sidan med '{{info|Jesus, Men, and Women}} Hi Cecilia, Here is the page for your translation. Thanks!! Blessings, Joya'

{{info|Jesus, Men, and Women}}

Hi Cecilia,

Here is the page for your translation.

Thanks!!

Blessings,

Joya