Kan de förlossade bli strukna ur Livets Bok?

Från Gospel Translations Swedish

Tankar kring Uppenbarelseboken 3:5

Uppenbarelseboken 3:5

Den som segrar ska alltså kläs i vita kläder; och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok, och jag ska kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar.

Slutet av detta år närmar sig. Avslut får oss att fundera över uthållighet. Vi tog oss genom ännu ett år (nästan). Kommer vi att överleva ytterligare ett? Eller ännu viktigare: Kommer vi att hålla ut, som Jesus säger, till slutet, och bli räddade (Mark. 13:13)? Löftet om att bevara oss är en ovärderlig gåva. Vi kommer inte att bli bevarade utan kamp, men vi kämpar som segrare. Så, nu när ni står framför dörren till det nya året vill jag uppmuntra er att åter kämpa den goda kampen, och att känna er fullständigt säkra på att Gud inte kommer att ta stryka era namn ur Livets Bok.

Den ovärderliga Bibliska sanningen, att de helgade kommer att hålla ut i sin tro till slutet och bli räddade, har stött på motstånd generation efter generation. Icke desto mindre står ordet fast förankrat, vilande på Guds suveräna trofasthet att fullborda sina utvaldas frälsning. Han planerade detta för evigheter, fullbordade det då Kristus dog på korset, och han genomför detta genom den Helige Ande.

I Romarbrevet 8:30 kan vi läsa: ”[Dessa] som han har kallat, dem har han också gjort rättfärdiga.” Med andra ord; mellan trons rättfärdiggörande, som sker vid början av den kristnes liv (frälsningen), och härligheten vid våra kroppars återuppståndelse (Filipperbrevet 3:21), kommer inga att avfalla eller visas bort. ”Dessa som han rättfärdiggjort, har han också förhärligat/kallat” – alla dessa. Gud kommer att bevara och förhärliga dessa som han rättfärdiggjort och se till att de bevarar tron, håller ut till slutet och räddas. 1 Joh. 2:19 beskriver hur vi ska förstå de uppenbara avfällingarna: ”De utgick från oss, men de var inte av oss; ty om de varit av oss, skulle de förblivit med oss; men de avvek, så att det skulle bli uppenbart att de allihop ej är av oss. ” Med andra ord, att misslyckas med att hålla ut, är inte ett tecken på att du verkligen kan bli pånyttfödd och förhärligad och sedan gå vilse. Snarare: att misslyckas med att hålla ut är ett tecken på att du aldrig riktigt var en del av Guds förnyade folk. Detta är den utförliga innebörden av 1 Joh. 2:19. Icke desto mindre, finns det texter som övertalat vissa att förkasta hans lära. Den jag tänker på i detta fall är Uppenbarelseboken 3:5 där Herren Jesus säger, ”Den som håller ut ska kläs i en vit skrud; och jag ska inte ta bort hans namn från livets bok, och jag ska erkänna hans namn inför min Min Fader och inför hans änglar.”

Vissa menar att det här är en ”idiotsäker” text som talar mot doktrinen ”helgonens uthållighet”. De antar att när Uppenbarelseboken 3:5 menar att Gud inte tar bort en människas namn ur Livets Bok, att det då underförstått innebär att han verkligen tar bort vissa från Livets Bok, och att dessa är människor som en gång varit helgade och som senare blev fördömda. Men är det ett riktigt antagande?

Löftet ”Jag skall inte ta bort hans namn från Livets Bok,” indikerar inte nödvändigtvis att vissa verkligen har fått sina namn borttagna. Det låter helt enkelt den som har sitt namn i boken och som håller ut i tron veta: Jag ska aldrig ta bort ditt namn. Det är med andra ord ett fruktansvärt scenario detta att namnet skulle tas bort och det kommer inte jag att tillåta. Jag beskyddar dig i boken. Detta är ett av löftena som givits dem som håller ut och vinner segern. Det står inte att de som misslyckas att vinna segern och avfaller från Kristus en gång var inskrivna i Livets bok och sedan togs bort därifrån.

Faktum är att två andra verser i Uppenbarelseboken tycks lära ut att de som har sitt namn skrivna i Livets Bok definitivt kommer att hålla ut och vinna segern. Beakta Uppenbarelseboken 13:8. ”Och alla som bebor jorden kommer att tillbe [odjuret], alla vars namn, som från världens begynnelse, inte är skrivna i Livets Bok, som tillhör Lammet som slaktats. ” Denna vers indikerar att de vars namn är skrivna i Lammets Bok ”från och med världens skapelse” definitivt inte kommer att tillbe odjuret. Genom att ditt namn står skrivet i Livets Bok från världens begynnelse, verkar med andra ord betyda att Gud ska beskydda dig från att falla och tillåta dig att hålla ut i trofasthet till Gud. Genom att ditt namn står skrivet i Boken kommer du inte att gå under.

Liknande kan man se Uppenbarelseboken 17:8, ”Odjuret du såg var och är inte mer, det ska stiga upp ur avgrunden och gå mot sin undergång. Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i Livets Bok, de ska undra när de ser odjuret som var och inte är men som ska komma.” Genom att ha sitt namn i Livets Bok från världens skapelse verkar ”säkra” en från att ”förundras” över odjuret. De vilkas namn inte är skrivna i Livets Bok, från världens skapelse, kommer att förundras. Om ditt namn är skrivet där, kommer du inte att förundras över odjuret.

Detta lär vi oss här; ens namn skrivet i Livets Bok, ger verkan. Med andra ord så har det en klar verkan på ens sätt att reagera. Att ha ditt namn skrivet i Lammets Bok, från världens skapelse, garanterar att du inte kommer att förundras av och tillbe odjuret. Johannes säger inte: ”Om du tillber odjuret, stryks ditt namn.” Han säger: ”Om ditt namn står skrivet, kommer du inte att tillbe odjuret.”

Detta stämmer med Uppenbarelseboken 3:5, ”Den som segrar… Jag ska inte stryka hans namn ur Livets Bok.” Segern som krävs i 3:5, garanteras i 13:8 och 17:8. Detta motsäger inte sig själv längre, så Paulus säger, ”Arbeta på er frälsning… ty Gud verkar i er för att ni i vilja och gärning ska förverkliga hans syfte” (Filipperbrevet 2:12-13). Det är inte tomt prat att fastställa kraven: om du segrar , kommer inte Gud att stryka ditt namn (3:5); och att faställa försäkran: om ditt namn är skrivet , kommer du att segra (13:8 och 17:8). De som av Gud är ”nedtecknade” måste verkligen segra och kommer verkligen att segra. Ena sidan belyser vårt ansvar och den andra belyser Guds suveränitet. Den praktiska verkan av denna sanning är inte att vi i praktiken ska vara ovarsamma när det kommer till tro, hopp och helighet. Ett kristet liv innebär outtröttlighet (Hebreerbrevet 3:12), kamp (Lukas 13:24) och strävan (Hebreerbrevet 12:14). Snarare är verkan den att vi kan vila i försäkran om att vi inte är lämnade ensamma i denna ”trons kamp”. Den Gud som kallade oss är trofast och ”ska ge er fasthet ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår herre Jesu Kristi dag. (1 Kor 1:8). ”Trofast är han som kallar er och han ska också åstadkomma det [helgelsen]” (1 Tess. 5:24). Han ska fullborda frälsningen som han påbörjat i er (Filipperbrevet 1:6). Vi är säkra i makten av Guds kraft (1 Petrus 1:5). Kampen är vår, för endast de som håller ut till slutet ska ska bli räddade (Markus 13:13). Och vi ska kämpa, för Gud verkar i oss för att vi i vilja och gärna ska förverkliga hans syfte (Heb 13:21).