Manlighet, Kvinnlighet och Friheten att Tjäna

Från Gospel Translations Swedish

Version från den 22 augusti 2009 kl. 22.41 av PagePush (Diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till:navigering, sök

Related resources
More By John Piper
Author Index
More About Manhood & Womanhood
Topic Index
About this resource
English: Manhood, Womanhood and the Freedom to Minister

© Council of Biblical Manhood and Womanhood

Share this
Our Mission
This resource is published by Gospel Translations, an online ministry that exists to make gospel-centered books and articles available for free in every nation and language.

Learn more (English).
How You Can Help
If you speak English well, you can volunteer with us as a translator.

Learn more (English).

By John Piper About Manhood & Womanhood
Part of the series JBMW

Translation by Cecilia Björkström

Review You can help us improve by reviewing this translation for accuracy. Learn more (English).


1 Timoteus 2:8-15

Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och disputerande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.


Det som vi förra veckan fick läsa från Efesierbrevet 5:32 var att äktenskapet är ett mysterium. Gud gav det i början av skapelsen en mening som inte blev helt avslöjad på en lång tid. Men nu har det blivit helt uppenbarat i Nya Testamentet. Mysteriet är detta: äktenskapet är en avspegling eller en bild av Kristi relation till sin brud, kyrkan. En man och en hustru är avsedda av Gud att vara levande exempel på Kristus och Kyrkan i relation till varandra.


Så när Gud skapade mannen och kvinnan gjorde han oss sådana som vi är – med skillnad på manligt och kvinnligt – så att vi skulle passa för dessa kompletterande roller (och för de övriga uttrycken för komplettering utanför äktenskapet). I detta drama avsågs mannen till att spela Kristi roll och kvinnan skulle spela rollen av Hans brud, kyrkan.


Vi har i fem veckors tid betonat att dessa olikheter inte är ett resultat av synden. Synden skapade inte manlighet och kvinnlighet. Gud skapade. Förrän synden kom in i världen bestämde Gud Adam till att vara en älskande, omhändertagande, stark ledare för sin fru Eva. Och förrän synden kom in i världen bestämde Gud Eva till att vara en medhjälpare som stöttar och hedrar detta ledarskap och hjälper honom att genomföra det. Båda är Guds avbild. Båda är likvärdiga i sin Gudalika personlighet. Men också olika i sin manlighet och kvinnlighet. Mönstret var vackert. De respekterade varandra och tjänade varandra och kompletterade varandra och hade det härligt tillsammans.


Det som synden gjorde var att förstöra denna harmoni. Synden gjorde så att mannen övergav det tjänande ledarskapet och blev passiv eller hård och okänslig och slutade visa omtanke, och andra förvrängningar av det Bibliska ledarskapet. Och synden förvrängde kvinnans stöttande och hedrande till manipulation eller utmanande trotsighet eller hjälplöshet och andra förvrängningar av den verkliga Bibliska underdånigheten.


Det som Paulus gjorde i Efesierbrevet 5 (vilket vi läste förra veckan) var att åberopa ett återställande av Guds ursprungliga mening. Han avskaffar inte det som Gud skapade i begynnelsen. Han vill komma tillbaka till det: ett verkligt Bibliskt ledarskap och verklig Biblisk underdånighet. Såhär definierade vi dessa två realiteter i förra veckans studie:
Att vara huvudet, är den gudomliga kallelsen för en man att ta det huvudsakliga ansvaret för ett Kristuslikt, tjänande ledarskap, för beskydd och försörjning i hemmet.


Underdånighet är den gudomliga kallelsen för en hustru att ära och bejaka sin mans ledarskap och i enlighet med sina gåvor hjälpa honom att klara av detta.


När en man leder som Kristus och en hustru svarar på detta som Kristi brud, ser man en harmoni och en ömsesidighet som är vackrare och mer tillfredsställande och mer fruktsam än något mänskligt äktenskapsmönster som är skapat av människan. Gud älskar Sitt folk och Han älskar att bli ärad. Därför; när vi följer Hans mening med äktenskapet, känner vi oss som mest tillfredsställda och Han får den största äran.


Jag tror att vi kan se huruvida vi har eller inte har fattat den Bibliska kärnan av manlighet och kvinnlighet och bejakar den som sann och vacker – om Paulus jämförelse med kyrkans liv överraskar eller stöter oss. Om de roller som Nya Testamentet ger mannen och kvinnan i äktenskapet inte är rotade i syndfull stolthet eller kulturella förväntningar, utan i Guds ursprungliga skapelsedesign, hur skulle du förvänta dig att denna ursprungliga design skulle ta sig uttryck i kyrkans liv? Detta är vad vi har framför oss i dag i 1 Timoteus 2:11-14.
Låt oss samla oss en stund innan de impopulära verserna och lyssna några minuter, och se om historien de berättar verkligen är så oattraktiv som många tycker.


En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse.


För att förstå underdånigheten i denna text, tror jag vi måste tänka igenom betydelsen av ”stillhet” (”Hon skall i stillhet ta emot undervisning”) och betydelsen av att ”undervisa” (”Jag tillåter inte att en kvinna undervisar”) och betydelsen av att ”vara herre över” (”eller gör sig till herre över mannen”). Så låt oss ta en sak i taget.


l) Först "stillhet." Vers 11: "En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning." Märk att ordet "stillhet" används två gånger till i efterföljande verser.


Ordet för stillhet som används här (hesuchia) används tidigare i vers 2 i detta kapitel (hesuchion). Men det syftar på det "stilla" liv som alla gudfruktiga människor ska leva. "Be . . . att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt." Detta ger oss tonen och omfattningen av ordet. Det syftar inte på absolut tystnad: ett ”stilla” och lugnt liv är inte ett liv i total tystnad. Det är ett liv som är ostört och rofyllt och förnöjsamt. Alltså behöver inte tystnaden vara total. Det är mera likt vad vi kunde kalla ”fridsamhet”.


Vi kan se detta speciellt i slutet av vers 12. Samma ord används igen. Men denhär gången kan vi förstå vad Paulus menar, genom motsatsen. Han säger, ”Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, (bokstavligen:) utan hon skall leva i stillhet”. ”Inte göra sig till herre över mannen, utan leva i stillhet”. Med andra ord är denna stillhet motsatsen till att göra utöva auktoritet över mannen. ”Gör dig inte till herre över mannen, utan lev i stillhet”.


Vilken sorts stillsamhet är det alltså som Paulus tänker på? Det är den sorts stillhet som respekterar och ärar det manliga ledarskapet som Gud har kallat till att se till kyrkan. I vers 11 läser vi att stillheten är ”att helt underordna sig”, och vers 12 säger att stillheten är motsatsen till att ”göra sig till herre över mannen”, därför är inte det viktigaste huruvida en kvinna inte säger någonting, utan huruvida hon är ödmjuk och huruvida hon stöder den manliga auktoritet som Gud har kallat för att se till kyrkan. Stillhet betyder inte att tala på ett sätt som kompromissar med denna auktoritet.


Vi ska komma tillbaka till detta om en stund och gå mer noggrannt igenom vad denna underdånighet innebär.


2) Det andra som vi behöver studera är hänvisningen till undervisning i vers 12. Hur omfattande är Paulus förbud då han säger ”Jag tillåter inte att en kvinna undervisar”?
En sak vi kan göra för att få svar på detta, är att läsa på andra ställen där Paulus och andra pratar om kvinnor som undervisar. T ex i Titus 2:3, säger han att de äldre kvinnorna ska undervisa de yngre: (från slutet av vers 3) ”De skall vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn”.


Ett annat exempel finns i 2 Timoteus 3:14, där Paulus ber Timoteus att komma ihåg ifrån vem han har lärt sig skrifterna. Personerna han tänker på (det vet vi från 2 Tim. 1:5) är Eunice och Lois, Timoteus mor och mormor. (Hans far var inte troende, och inte ens Jude, Apg 16:3)


Ännu ett exempel är Priskilla. I Apostlagärningarna 18:26 står det ”Priskilla och Akvila hörde honom (Apollos, övers.anm), och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.”


Alltså är det inte troligt att Paulus i 1 Timoteus 2:12 säger att all slags undervisning är förbjuden för kvinnor. Det finns exempel på då de undervisar yngre kvinnor, undervisar barn och i viss mån tillsammans med sina män ger privatundervisning då någon är förvirrad eller okunnig, som Apollos. Dessa är bara några exempel. Är det möjligt att generalisera över vad Paulus menar här, då han säger ”Jag tillåter inte att en kvinna undervisar”? Jag tror att det säkraste sättet är att låta följande fras leda oss. Det är ” . . . eller gör sig till herre över mannen”. ”Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen.”


Istället för att låta ordet ”undervisa” betyda något som vi vill eller tycker att det borde betyda, är det säkrare att säga att det troligen betyder en sorts undervisning som relaterar till auktoritet. Att undervisa och att utöva auktoritet hör ihop. Så en generell sak som vi kan säga om kvinnor som undervisar är att Paulus förbjuder det när det är förknippat med att utöva auktoritet över män.


Det leder oss till den tredje frågan, nämligen, vad är denna ”auktoritet” som det hänvisas till i vers 12?


3) Nyckeln som kan öppna denna dörr är en väldigt intressant observation. När du läser vidare i 1 Timoteusbrevet, om de äldres roll i kyrkan, finner du att de äldre hade två grundläggande skyldigheter: dessa var att leda och att undervisa. Du kan läsa om kvalifikationerna till detta i 3:1-7, men de framkommer bäst i 5:17, ”Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning.”


De äldste regerar eller leder, och de äldste undervisar eller predikar. I Apostlagärningarna 20:28, kanske du minns att de äldste i kyrkan i Efesus var kallade av Den Helige Ande och gjorda till ”ledare” och satta till att föda och vara ”herdar” över hjorden, vilket betyder att undervisa om hela Guds rådslut.


Jag tror inte det är av en slump som Paulus säger i 1 Timoteus 2:12 att han inte tillåter en kvinna att undervisa och göra sig till herre över mannen. Betydelsen av vad han säger är detta: Jag tillåter inte att kvinnor fyller upp de äldstes råd i kyrkan. De äldste är anförtrodda ledarskapet och undervisningen i kyrkan. Detta är en sammanfattning av deras uppgift. Så då Paulus kombinerar två saker och säger, ”Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen” är den mest naturliga betydelsen ”Jag tillåter inte en kvinna att gå med i de äldstes råd i kyrkan”.


Auktoriteten som Paulus avser i 1 Timoteus 2:12 är alltså de äldstes auktoritet. Hur är den då avsedd att se ut? Vi läste redan i Lukas 22:26, där Jesus sade hur det skulle vara: ”den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren.” Paulus sade i 2 Korinterbrevet 10:8 och 13:10 att Gud gav honom auktoritet i kyrkan, inte för att bryta ner den eller förstöra, utan för att bygga upp. Och Petrus sade till de äldste i församlingarna (1 Petr. 5:3) ”Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.”


Med andra ord är de äldstes auktoritet en tjänande auktoritet. De äldstes ledarskap är ett tjänande ledarskap. Därför är undervisningen kärnan i denna kallelse. Ett äldste-ledarskap leder med övertygelse – genom undervisning – inte genom tvång eller politiskt manövrerande. De äldstes ledarskap är alltid underställt Bibelns ord. Det kan alltid kallas för skriftenligt. Därför är undervisningen det grundläggande instrumentet för ledarskap i kyrkan.


Jag tror det skulle vara bra att här ta ett steg tillbaka och göra samma sak med begreppen auktoritet och underdånighet i kyrkan, som vi gjorde med begreppen ledarskap och underdånighet i hemmet, dvs ge en kort och koncis definition av båda.


"Auktoritet" hänvisar till den gudomliga kallelsen av andligt begåvade män att ta grundläggande ansvar som äldste för ett Kristuslikt, tjänande ledarskap och undervisning i kyrkan.
"Underdånighet" hänvisar till den gudomliga kallelsen för resten av kyrkan, både män och kvinnor, att ära och bejaka de äldstes ledarskap och att genom detta vara utrustade för de hundratals och åter hundratals olika tjänster som är tillgängliga för män och kvinnor i Guds tjänst.


Och den sista punkten är väldigt viktig. För män och kvinnor som har ett hjärta som vill tjäna – att rädda själar och hela trasiga liv och motarbeta det onda och stilla nöd – finns det oändliga arbetsfält och möjligheter. Gud har för avsikt att mobilisera hela kyrkan till att tjäna, både män och kvinnor. Ingen ska sitta hemma och se på såpor och repriser medan världen brinner. Och Gud har för avsikt att utrusta och sända de heliga genom att använda andliga män som tar det grundläggande ansvaret för ledarskap och undervisning i kyrkan.
Det finns många röster i dag som hävdar att de vet ett bättre sätt att utrusta och sända kyrkans män och kvinnor till tjänst. Men jag rekommenderar dig denna morgon av hela mitt hjärta att ta till dig den enkla och klara betydelsen av dessa verser:


1.
att manlighet och kvinnlighet fungerar bäst tillsammans i tjänandet då männen tar ansvar för ledarskapet och undervisningen i kyrkan.
1.
att manlighet och kvinnlighet bäst bevaras och får bäst näring och blir mer uppfyllt och mer fruktsamt med denna kyrkoordning än med någon annan ordning.
Jag rekommenderar detta till dig för din övertygelse och ditt uppträdande, därför att
1.
detta är sättet på vilket Skriften undervisar oss om ordningen i kyrkan,
1.
Skriften är given av Gud
1.
och Gud är god.
Jag hoppas att nästa söndag, som sist i denna serie, få behandla verserna 13 och 14 och sedan måla den stora bilden av betydelsen av att vara man och kvinna i hela livet.