Vad är Din Enda Tröst?

Från Gospel Translations Swedish

Förmodligen är ingen av reformationstidens katekeser så älskad som Heidelberg Katekesen. I den öppnande frågan och svaret blir den personliga och utmärkande tonen i katekesen tydlig. ”Vad är din enda tröst i liv och i död?” Detta är inte någon teoretisk fråga - ”Vad skulle vara viktigt om Gud skulle trösta syndare?” Istället är detta en väldigt praktisk fråga - ”Hur har jag trygghet så länge som jag lever och sedan när jag dör?”

Nyckelordet i den öppnande frågan är tröst (På tyska, trost). Ordet hänvisar till vår tillförsikt och vårt förtroende för Kristi fullbordade verk. Denna tröst sträcker sig över hela livet, ja till och med till dödstimmen. Liksom en av författarna av katekesen (Zacharius Ursinus) säger i sin kommentar till katekesen, förenar denna tröst ”tillförsikten till den fria förlåtelsen för synderna och försoningen med Gud, genom och på grund av Kristus, samt en speciell förväntan på ett evigt liv; präglad i hjärtat av den Helige Ande genom evangeliet, så att vi inte tvivlar på att vi är frälsta för evigt, enligt det som aposteln Paulus deklarerade: ”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?” Märk att katekesen talar om vår ”enda” tröst. Det finns inte någon annan sådan tröst och tillförsikt utanför Kristus.

Då katekesen svarar på den öppnande frågan hävdar den att ”Jag med kropp och själ, både i liv och död” äger denna tröst. Detta är en omskrivning av Romarbrevet 14:7-8 där vi påminns om att Guds omsorg omfattar oss genom hela livet. Kristus har tagit bort förbannelsen; det finns en tillförsikt om räddning i detta livet och våra kroppars uppståndelse på den yttersta dagen (se Q & A 57-58). Denna kunskap tröstar oss nu och förbereder oss för vad som ligger framför.

Vår tröst härrör sig från det faktum att ”Jag är inte min egen”. Dessa ord är tagna från 1 Korinterbrevet 6:19-20. ”...att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” Vi tillhör Kristus och Han kommer att handla med oss enligt Sin vilja. Denna tröst baserar sig på det faktum att Gud är allsmäktig och har makt att göra vad Han har lovat.

Detta underbara faktum uttalas vidare i nästa del av svaret. ”Men (jag) tillhör min trofaste Frälsare Jesus Kristus.” Katekesen visar oss bort från vår tro (den subjektiva) till Kristi lydnad – min ”trofaste” Frälsare (Objektivet). Kristus fullbordade all rättfärdighet och dog för vår synd på korset för mig. Det specifika med Kristi lydnad är mer detaljerat uttalat i följande del av svaret: ”Med Sitt dyrbara blod”. Dessa ord kommer från 1 Petrusbrevet 1:18-19: ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.” Kristi död är det enda medel genom vilket människans syndaskuld kan bli borttagen (försoning) och Guds vrede stillad (förlåtelse). Katekesen påminner oss om att grunden för vår frälsning är Kristi verk för oss, inte vår tro eller våra egna goda gärningar.

Vidare berättar katekesens första svar för oss att Jesu död är kärnan i denna utlovade frälsning, på grund av att Han ”har fullständigt gottgjort för alla mina synder”. Endast Kristi död allena tillfredsställer Guds heliga rättfärdighet (Romarbrevet 3:21-26). Ingen mänsklig gärning eller någon religiös ceremoni kan göra detta. Och inte allenast detta, utan Hans död har ”friköpt mig från all ondskans makt”. Detta är ett eko från 1 Johannesbrevet 3:8: ”Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.” Satan har kastats ner från himmelen så att han inte längre kan anklaga oss inför den himmelska domstolen. Kristi seger över honom blir uppenbar på korset. (Kolosserbrevet 2:13-15).

Katekesen förklarar sedan den dyrbara sanningen att vår frälsningsvisshet och vår uthållighet i tron också är Kristi verk. ”[Kristus] bevarar mig så att inte ens ett hår kan falla från mitt huvud utan min himmelske Faders vilja. Detta är taget från Matteus evangeliet 10:29-30: ”Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade.” För att kunna tillägna mig den tröst som finns i Evangeliet, behöver jag veta att Guds allsmäktiga omsorg sträcker sig över alla delar av mitt liv. Ingenting händer mig som inte är Guds vilja. Faktum är att ”allting måste samverka till min frälsning” (se Romarbrevet 8:28). Gud har förberett allting. Han återlöser oss från synden. Och till slut kommer Gud att vända allt till mitt bästa.

Slutligen kan vi lära oss att denna tröst blir min genom den Helige Andes verk. ”Därför, genom Sin Helige Ande, försäkrar Han mig om ett evigt liv.” Den Helige Ande vittnar om Guds ords sanning och bekräftar Guds löfte till mig om att Han ska beskydda alla dem som förtröstar på Kristus. Denna samma inneboende Ande ”gör mig av hjärtat villig och redo från och med nu att leva för Honom”. Det är Gud som kommer att fullborda Sitt goda verk. Den samme som benådar mig kommer också att helga mig. Han som började det goda verket i mig kommer också att fullborda det.

Att känna till dessa saker ger mig en outsäglig tröst i liv och i död.